Den svenska dokumentären ”Sabaya” av Hogir Hirori har prisats internationellt och beskrivs av Folkets bio så här: ”Beväpnade med en mobiltelefon och en pistol riskerar flerbarnsfadern Mahmud, Ziyad och och de övriga frivilliga medarbetarna på Yazidi home center sina liv för att rädda de yazidiska kvinnorna som hålls fångna av IS i ett av världens farligaste flyktingläger, al-Hol i Syrien.” Men filmen har också ifrågasatts utifrån bristande etik av bland andra Human rights watch och i New York Times (26/9).
Min syster läkaren Nemam Ghafouri offrade sitt liv för att återförena yazidiska mammor med sina barn. Under hennes sista dagar i livet innan hon gick bort i covid-19 skrev hon att det var värt priset för att få se barn och mamma skina upp i återseendets leende.
Hon ville inte vara med i ”Sabaya” men syns ändå hon i en scen där en mamma och hennes barn separeras. I ett meddelande från min syster till Hirori som skickades efter Sundance-visningen som jag har fått ta del av, skrev min syster tydligt att hon inte visste att hon var med i filmen, att hon inte godkänt publiceringen och att hon ser den som ett utnyttjande av flickornas livsöden.
De yazidiska unga kvinnor som nyligen befriats ur fångenskap och på eget initiativ åkte tillbaka till Syrien för att gå undercover in i al-Hol och leta efter sina anhöriga ville inte heller synas. Ändå är de med i filmen just när de går in undercover och kallas upprepade gånger för ”sexslavar”.
Filmaren Hogir Hirori och producenten Antonio Merenda har konsekvent gömt sig bakom vaga svar, och blandat ihop skriftligt samtycke med informerat samtycke. SVT och Svenska filminstitutet (SFI) svarar att de är erfarna dokumentärfilmare och aldrig tidigare blivit ifrågasatta utifrån sin etiska kompass.
Den som aldrig blivit ifrågasatt kan alltså inte ifrågasättas.
Filmaren Hogir Hirori och producenten Antonio Merenda har konsekvent gömt sig bakom vaga svar, och blandat ihop skriftligt samtycke med informerat samtycke.
LÄS MER:Recension: ”Sabaya” i regi av Hogir Hirori
Tankesättet är inte unikt för SVT och SFI utan finns överallt i samhället – särskilt när det är kvinnor som ifrågasätter. Inom andra områden som exempelvis sjukvård har man skapat formella vägar för att kunna larma om dåligt bemötande och allvarliga brister. För de kvinnor som inte ville vara med i ”Sabaya” finns ingen kanal för klagomål. Det stannar vid ”ord mot ord”.
Det fanns inga releaseavtal eller informerat samtycke från alla medverkande innan man skrev kontrakt med Dogwoof och MTV, innan visningen på Sundance-festivalen i februari, vilket påpekas i New York Times-artikeln. Anonymisering av vissa medverkande skedde först i maj men fortfarande saknades samtycken från alla medverkande.
Hirori och Merenda understryker om igen vilka risker som det inneburit för filmaren. Det finns inget resonemang som belyser hur de eller andra som finansierat filmen bedömt eller minskat riskerna för de som medverkar. Oviljan att vara med från del av de medverkande är bland annat kopplad både till hur deras berättelse berättas samt oron för släktingar som fortfarande finns i fångenskap. Vem tar ansvar om dessa skadas eller dödad till följd av att man exponerat dem? Det har rapporterats i studier att de som är kvar i lägren kan råka illa ut när IS får reda på att deras familjemedlemmar rymt och är i frihet.
Allt de gör i al-Hol sker i nära samverkan med det kurdiska självstyrets säkerhetsstyrkor som också kontrollerar lägret.
Dessutom är det är mer fiktion än sanning att filmens hjältar, beväpnade med varsin mobiltelefon och pistol, fritar kvinnor på egen hand. Allt de gör i al-Hol sker i nära samverkan med det kurdiska självstyrets säkerhetsstyrkor som också kontrollerar lägret.
Yazidiska kvinnor som fött barn under fångenskapen hålls bokstavligen kvar i Syrien tills de går med på att lämna kvar sina barn, vilket bland annat CBC (14/4) och Amnesty rapporterat om. De manliga huvudpersonerna i ”Sabaya” driver denna linje mycket hårt i strid med kvinnornas mänskliga rättigheter vilket förstärker traumat. Mammor som inte vill skiljas från sina barn gömmer sig i al-Hol och vill inte bli ”befriade”.
Sabaya är en berörande film på ett viktigt ämne. Samtidigt vet filmskaparna att en del av överlevarnas tårar bottnar i övergrepp som skett i närtid efter att de lämnat al-hol. Det som har hänt går ej att göra ogjort. Filmskapare och finansiärer kan dock ta ansvar för bristerna i stället för att misstänkliggöra och förminska kvinnor som gång på gång sagt nej. Ett nej är alltid ett nej.
Nazdar Ghafouri är läkare och syster till en läkare som mot sin vilja är med i Hogir Hiroris uppmärksammade film om yazidiska kvinnor som kidnappats av IS.
LÄS MER:Hyllad och kritiserad – "Sabaya" får premiär
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
